"We don't have the time to be sorry"
Well, I donno...

"We don't have to be ordinary"
That's kind of the truest thing someone can say.

Den här låten  får mig att tänka på återuppståndelsepärlan.
Soluppgångar, nya dagar, nya chanser. Kanske till och med nytt hopp.
Det är fint.

Det är skummt ändå, hur en melodi helt utan ord kan förmedla ett budskap, när jag själv knappt lyckas göra mig förstådd med långa meningar, våta kinder och hela block fyllda med teckningar som bara ber om att någon ska tyda dem. Fast jag antar att jag ändå försöker hålla allt det där dolt för alla de som jag vet ändå inte skulle förstå. Varje gång jag försökt förlita mig på dem har det slutat med att de nästan gått sönder, jag har för lätt att glömma att de också är lika sköra som jag.

Nya chanser, nytt hopp och flera soluppgångar.. Är inte det precis vad alla behöver? Är inte det vad alla omedvetet tar emot hela tiden? Är inte det fantasktiskt.

Vi tänder ett ljus i advent

det värmer den som frusen är

Vi tänder ett ljus i advent

det sprider ljus i vårt mörker här;

Och alla som är rädda

och fryser på vår jord

de borde få sitta vid vårt bord

När vi tänder ett ljus i advent,

När vi tänder ett ljus i advent.

Jag tände ett ljus i advent,

och jag undrade om det kunde värma de frusna.

Jag tände ett ljus i advent,

för att sprida ljus i vår mörka värld.

De finns så många som är rädda

och fryser på på vår jord,

önskar att de fått sitta vid detta bord

När jag tände ett ljus i advent.

När jag tände ett ljus i advent...

Låt nedräkningen till Jesu födelse börja! Eller, vad säger man?
Glad första advent, alla ni som läser/ eller inte läser det här.

Den här veckan har gått bra. Har mått bra mestadelen av tiden och har inte gett mig tid att grubbla över saker man inte borde tänka på. Skolan kräver för mycket av det som förr var min fritid och som nu bara är tiden jag hoppas att jag hinner göra någonting intressant på. Fast vad vet jag, det kanske är det man menar när man säger "fritid".
Är det meningen att man ska känna sig så här instängd?
Som en fågel i en bur...
Nej, som en fågel i en öppen bur men som är för rädd för att flyga därifrån.
Jag har väl ingen annan än mig själv att skylla antar jag. Vilket betyder att jag själv kan göra det bättre, jag ska bara försöka lite mer... Inte för mycket bara. Om man försöker förmycket exploderar man bara förr eller senare..

Är inte det en bok, btw?

Jo. Jo, det är det nog: Förr eller senare exploderar jag, den har jag ju läst.

Och filmen.. The Fault in Our Stars? Den har jag nog också sett. Det är så typiskt när man inser att man börjat gråta först vid eftertexterna, men det kanske jag bara gjorde för att jag visste att det var meningen att jag skulle gråta till en sådan film. Jag vet inte.

Jag undrar om man kan vara riktigt uttråkad om man håller på att svälta. Jag menar, jag har ju läst om behovstrappan i skolan för nått halvår... År sedan. Jag kommer inte ihåg så mycket, men nu när jag tänker tillbaka på det verkar det väl troligt att den säger (för nu är det så att trappor kan prata) att man inte kan ha andra behov om inte de fysiska är uppfyllda. Det verkar endå konstigt att man skulle kunna "slippa undan" rastlösheten genom att vara hungrig. Å andra sidan måste du antagligen vara så hungrig att du nästan dör, men... ja. Då är det kanske bättre om jag gör något annat. Verkar ju onödigt att riskera livet för skoj skull, fast å tredje sidan är det väl det alla äventyrare i de där filmerna gör.

Jag vill nog helst vänta tills jag hittar något bättre(, något värt) att dö för. Inte för att jag tänker dö än på ett tag, jag hoppas nog att det dröjer ett tag till... Jo, det gör jag väl såklart.

Hoppas att jag inte förstörde någons dag med mina funderingar.   

"Well, I'm just a monster;
Hiding from sighting 'till someone comes my way
I'm just a monster,
No one will stay cause I scare them all away
I'm just a lonely, leery, weary soul who's longing for a heart."
No, your no monster,
You're still afraid of the dark.

Det är ungefär så jag känner under mina mörkare perioder. Fast det är en liten sak i texten som ofta får mig att må lite värre varje gång jag lyssnar på låten; Jag är inte alls rädd för mörkret. Faktum är att jag mestadelen av tiden föredrar det.

Med tanke på hur folk brukar se på mig som om jag var något... felaktigt när jag försöker vara mig själv kanske jag är lite av ett monster. Finns det goda monster? I så fall vill jag vara ett sådant. I så fall tänker jag göra allt jag kan för att inte göra någon illa igen.

Idag sitter jag framför min 0,5% färdiga bild läxa. Den ska vara klar om en vecka, men om jag vill ha ett rättvist betyg borde jag antagligen försöka bli klar redan idag. Istället sitter jag här och bloggar. Duktigt.
 

Wanderer Above the Mist heter målningen, Caspar David Friedrich heter konstnären.
Ser ni nått intressant som jag kan använda till min tolkning av bilden får någon gärna skriva en kommentar.

Själv har jag kommit fram till två alternativa budskap bakom konstverket:
1. Manen på bilden symboliserar männsikligheten och klippan han står på symboliserar hur långt/högt människan har kommit genom tiderna.
2. Manen på bilden har precis uppfyllt sitt livsmål och tänker nu begå självmord för att han inte har något mer som han vill göra med sitt liv.
Jag är osäker på om jag gör rätt i att ta förgivet att det är en man som bilden föreställer. Det skulle kunna föreställa en kvinna, även om mycket pekar på annat.

Det här är iaf vad jag kommer att syssla med större delen av kvällen..
Om någon läser det här så önskar jag denne någon en bra kväll och morgondag  

Hej, alla mina ca 0 läsare. Jag har skapat en ny blogg, om du på nått sätt lyckats missa det. Jag kommer att vara anonym, för det är här jag kommer att skriva om allt jag funderar över och är osäker om. Jag kommer dock inte att skriva så ofta, om jag känner mig själv rätt.